Långt uppehåll
Vi får be om ursäkt för vår extremt dåligt uppdaterade blogg.
Det har inte snöat på ett bra tag nu och pudret lyser till viss del med sin frånvaro. Fokus har istället varit på foto och ett otal dropp och repor har avverkats i jakt på de perfekta bilderna.
Himlen har de senaste veckorna varit klarblå vilket resulterat i svinkalla nätter. 25 minus har inte varit en ovanlighet och det svider givetvis lite extra.
Nedan följer lite resultat från veckorna som gått:
Första skiddagen sen knäskadan
Idag fick jag då äntligen ta på mig de efterlängtade skidorna. En vecka har lagts på att laga belag och att valla vilket gjorde att jag garanterat hade det bästa glidet i backen. Kylan har återigen fått sitt grepp om Serre Chevalier vilket ledde till att pisten var hård som ett parkettgolv. Med nervösa rörelser togs de första försiktiga svängarna och 2 åk hanns med innan det högg till i knäet. Ett moget och vuxet beslut togs och jag begav mig genast hemåt. Nu är benet lika bra som i morse och med glädje ser vi på prognoserna hur det nu ska snöa i tre dagar. Eventuellt blir det vila imorgon för att kunna ladda för fullt i färskt puder lite senare!
Lugnet har återkommit till Chantemerle och alla nyårsfirare har nu åkt hem. Det känns som om en enorm baksmälla har lamslagit byn och på gator och torg är det i princip tomt.
Av någon anledning funkar det inte att lägga upp bilder men det kommer senare, var så säkra!
Puss och hej!
Rasmus
Dagen efter.
Det klagas tydligen på bloggfrekvensen härifrån och givetvis ska vi försöka råda bot på det. Internet är lika sällsynt som saknaden av veckisar i Chantemerle.
Igår var det då nyårsafton och planeringen sköttes exemplariskt av gängen i Villeneuve. Förrätten stod på bordet när vi anlände och en exemplarisk hummersoppa stod på menyn. Till varmrätt bjöds det på grillat och fruktsallad fick vara dessert. En hel del dryck konsumerades och i takt med att middagen pågick började vissa att trilla av pinnen.
Tolvslaget firades givetvis utomhus och eftersom smällare är lagliga (och fantastiskt roliga) här nere så blev det en hel del pang-pang. Uppslutningen var mycket god och vi var säkert ett 30-tal svenskar nere i rondellen.
Solen har äntligen börjat spricka genom det molntäcke som senaste veckan belägrat Serre och idag är första dagen som jag verkligen lider av att behöva vila. Knät är helt klart på bättringsvägen och på måndag är tanken att några försiktiga sladdsvängar ska läggas i barnbacken!
I byn är det totalt kaos på grund av allt folk som kommit för att fira nyår och bilköer på flera timmar är inte ovanligt om man vill ta sig mellan byarna. Förhoppningsvis åker de flesta hem idag eller imorgon så det där lilla mysiga Serre-lugnet återkommer.
Gott nytt år!
-
-
-
Man kan nog ha sämre frukostar.
-
-
-
-
Maten är otroligt billig här nere. Denna lyxmåltid innehållande stekta rotfrukter, biff och klyftpotatis kostade mindre än 15 kr, för 3 portioner!
-
-
-
Det här är vädret som plågat oss i en vecka... Skönt att det äntligen börjar spricka upp!
Första skadan!
Nu sitter man här med den första riktiga skadan. Benfixeringen är perfekt och kryckorna står lutade på säkert och nära avstånd från ölen.
Under gårdagens första åk var vi sjukt taggade på att för första gången bränna på ordentligt i pisten, bindningarna var hårt uppvridna för att inte ösa ut i kurvorna och det fick man givetvis sona för. Efter att ha brassat på i några hundra meter känner jag hur det släpper på en isfläck och vips så ligger man där på rygg och försöker spänna varenda muskel i kroppen. Plötsligt känner jag hur skidornas stålkanter nyper fast i den manchesterformade pisten och plötsligt strålar en enorm smärta upp genom vänsterben. Efter att ha legat och skrikit i kanske 10 minuter (givetvis under den stora liften från Chantemerle för att göra bort sig lite extra) lyckas jag få igång blodcirkulationen och vi drar igång skidåkningen igen. Ett par timmar senare börjar smärtan återigen bli olidlig och det stora projektet att ta sig ner för berget börjar. Som tur är lyckas jag få skjuts av en extremt trevlig brittiska och hon kör hem mig till dörren i sin nya, säkert svindyra, Jeep.
I morse bestämde jag mig så för att ta mig till Briancons sjukhus och efter att de röntgat och tittat ett tag kommer läkaren med ett dråpslag: Inga skidor på 2 månader! Detta säger han med ett skratt samtidigt som han skriver ut ett recept på lite olika piller, en fixering och ett par kryckor (!). Min dag är förstörd och jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Som tur är tar min käre vapendragare Max fram lite sprit och börjar koka en kalassoppa, nu känns allt plötsligt bra och om en vecka är planen att jag ska rehaba lite i barnbackarna.
Over and out! // Rasmus
Bilduppdatering
Isolering på hög nivå! Packtejp fungerar utmärkt.
-
-
-
-
-
Rasmus tycker det är härligt med puder och solsken.
Max lägger en repa i skogen.
-
-
-
-
-
Vår bil är lite lätt insnöad.
-
-
-
-
-
Rasmus får glädjen av att åka midjedjupt puder!
-
-
-
-
-
Trevligt att vara ute och knalla lite bland bergen.
-
-
-
-
-
Ännu mer snö och vår trädgård är snöfylld.
-
-
-
-
-
Alex gillar das puder!
-
-
-
-
-
Max står för årets vurpa.
-
-
-
-
-
Ny dag ny snö! Det är jobbigt att vara först ut ur lägenhetshuset efter ett dump. Bara att börja pulsa genom halvmetersnön.
-
-
-
-
-
Inte varje dag man kan åka skidor till liften. Max är helnöjd!
-
-
-
-
-
Ja! Det har snöat ännu mer!
-
-
-
-
-
Bottenlöst?
-
-
-
-
-
Gustav bränner på!
-
-
-
-
-
Sebastian är inte ledsen över snön.
-
-
-
-
-
Oskar trivs som fisken i vattnet!
-
-
-
-
-
Givetvis avslutas dagen med ännu mer snö. Syns det att vi skottade fram bilen några timmar tidigare?
Solsken och lössnö
Nu sitter vi här på McDonalds i Briancon och tittar på snömolnen som växer sig allt tätare. Snön som kom för tre dagar sen har gett oss två fantastiska dagar i upp till en halvmeter puder men nu börjar det bli allt mer uppåkt. Hela veckan ska, enligt prognoserna, bli en liten lätt snöfest och snart är det fullt ös igen.
Idag har vi roat oss med en liten vilodag eftersom våra otränade ben skrek igår. Lite välbehövligt städande och isolerande har stått på schemat och nu ser det nästan hemtrevligt ut i vår lilla lägenhet.
Under gårdagskvällen tog vi vårt nuinköpta fat med Heineken och vandrade ner till våra trevliga landsmänn i samma by. Faten var extremt smidiga och det är riktigt synd att det inte är så stort i Sverige.
Nu ser det ut som om snöandet ökar betydligt så det bådar mycket gott inför imorrn.
Ha det kalas, snart är det jul!
Lite bilder följer:
Nära-döden-upplevelse och puderdrömmar.
Ett snöväder har kommit till Serre och givetvis åkte de fetare laggen fram. Ett sug efter bottenlöst powpow spred sig i våra kroppar och efter liften kastade vi oss ut i första bästa brant. Efter att ha vadat över några bäckar började vi fundera på att ta oss ner mot liften, här dyker våra problem upp. Mellan oss och liften har nu en enorm bergsrygg vuxit fram och kvar finns inget annat val än att spänna fast skidorna på våra ryggsäckar och börja den enorma klättringen tillbaks. Efter att ha knallat cirka en timme ser vi nu till vår fasa hur bergsryggen förvandlats till ett stup som brant störtar ner mot fel dal. Manliga som vi är fortsätter vi givetvis vår färd uppåt men när Rasmus rasat 5 meter efter ett felsteg inser vi nog att vi mött vår överman. Istället ligger nu vårt fokus på att försöka överleva och sakta men säkert klättrar vi ner mot skogen. Mitt i vår ensamhet ser vi nu ett hundratal meter ner ett par skidspår och genom att följa dem hittar vi enkelt ner till dalen.
Lärdom 1: Ha en riktig karta med på fjället istället för de där fejkade pistkartorna. De är totalt värdelösa!
När vi sedan knallat tillbaks till liften börjar vår dag på riktigt när det nu lagt sig ett fint lager med nysnö i de betydligt säkrare pisterna. Våra skidor gick varma när vi åkte ömsom skogs- ömsom Big Mountain-åkning.
Nu unnar vi oss varsin välförtjänt öl på Aprés skiin och njuter allmänt av livet!
Lite kuriosa: Rasmus har än så länge lyckats köra mot tre rödljus med tutande fransmän som följd. Inte nog med att lysena sitter idiotiskt placerade, de är dessutom 4 meter upp i luften utan markering på vägen.
Lärdom 2: Kolla på himlen när ni kör bil i Frankrike, det är bättre än att titta på vägen.
Nyss framme!
Efter en väldigt smidig nedresa är vi nu på plats i Chantemerle. Lite strul med liftkorten gjorde att vi inte kunde åka förrens igår och tur var kanske det. I princip hela systemet är stängt sånär som på några backar och jag tror alla går runt och längtar till lördag, när alla liftar öppnar.
Vädret är strålande och det är inga problem att sitta i t-shirt i solen. Tyvärr är det svinigt kallt om nätterna, cirkus 30 minus, och vår lilla lägenhet är ungefär lika bra isolerad som en trädkoja. Dubbla täcken och extra filtar är det som gäller alltså.
I förrgår fick vi besök av vår extremt nitiska hyresvärd som höll på att få panik när hon såg att vi vallade skidorna på terassen. Oj vad vi skulle få betala om det fanns några som helst rester kvar på hennes fina veranda... När hon dessutom fick se vår relativt stora vinkonsumtion från kvällen innan utbrast hon i ett enkelt men effektfullt "Oh lala, mon dieu." Med tanke på hur fruktansvärt petiga de varit och antecknat varenda liten prick på tapeterna så kan man nog förutsätta att det kommer bli ett dyrt spektakel att flytta härifrån sen någon gång i vår.
Snöiga hälsningar från Serre!
Efter en väldigt smidig nedresa är vi nu på plats i Chantemerle. Lite strul med liftkorten gjorde att vi inte kunde åka förrens igår och tur var kanske det. I princip hela systemet är stängt sånär som på några backar och jag tror alla går runt och längtar till lördag, när alla liftar öppnar.
Vädret är strålande och det är inga problem att sitta i t-shirt i solen. Tyvärr är det svinigt kallt om nätterna, cirkus 30 minus, och vår lilla lägenhet är ungefär lika bra isolerad som en trädkoja. Dubbla täcken och extra filtar är det som gäller alltså.
I förrgår fick vi besök av vår extremt nitiska hyresvärd som höll på att få panik när hon såg att vi vallade skidorna på terassen. Oj vad vi skulle få betala om det fanns några som helst rester kvar på hennes fina veranda... När hon dessutom fick se vår relativt stora vinkonsumtion från kvällen innan utbrast hon i ett enkelt men effektfullt "Oh lala, mon dieu." Med tanke på hur fruktansvärt petiga de varit och antecknat varenda liten prick på tapeterna så kan man nog förutsätta att det kommer bli ett dyrt spektakel att flytta härifrån sen någon gång i vår.
Snöiga hälsningar från Serre!
Några bilder från nedresan:
Fullpackat var det
Max är fruktansvärt nöjd på färjan till Tyskland!
Första stoppet i Tyskland
Ojojoj vad det är kul att packa upp!
Värre skidverkstad kan man nog ha... 20 grader i solen och T-shirtväder!
Lunchdags första skiddagen.
